Om man vill göra klubbmedlemmarna uppmärksamma på att man ska göra en långsegling, då kan man välja att göra sin avfärd från segelsällskapets uthamn på midsommarafton, så där vid fyratiden då alla midsommarfirare börjar vara på plats. Det var precis vad vi gjorde, dock inte av den anledningen att alla skulle få se att vi var på väg, utan på grund av att midsommarafton var den första semesterdagen och således också dagen för avfärd. Och att vi skulle vara ute längre än bara under midsommarhelgen var nog lätt att förstå där vi sprang mellan bil och båt med packning som skulle försörja oss under hela sommaren. Hela sittbrunnen fylldes och vi stuvade och stuvade. När så den sista påsen lyftes in öppnade himlen sig och vräkte ned ett hällregn utan dess like. Lika förvånade som familjen som åt sin middag på bryggan blev över allt vatten, blev vi över att regnet lät vänta på sig tills vi precis fått in all packning. Nåväl, regnet upphörde och vi kastade loss innan klubbens alla festligheter startat och begav oss till grannön, där vi tillsammans med några vänner firade att sommaren och åtta veckors semester äntligen var här.
Vid midnatt bestämde vi oss för att påbörja vår resa söderut och kastade loss och begav oss mot Pite-Rönnskärs idylliska hamn. Som så många gånger förut förundras vi över de ljusa nätterna som gör det möjligt att utan några som helst problem navigera sig fram genom natten. Tyst och stilla gled vi in i hamnen, knöt fast och kröp till kojs. Sankt Annas och Gryts skärgårdar - nu är vi på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar