I Öregrund blev vi kvar i några dagar. All den vind som inte blåst på vår färd längs norrlandskusten passade nu på att visa sig. För oss var det egentligen ingen fara då vi skulle färdas skyddat genom Väddö kanal, men svärföräldrarna som har för hög mast måste gå på utsidan. Tiden i Öregrund fördrev vi med besök av sönernas kusiner, fler promenader och till storebrors stora lycka spelade vi under en regnig dag Monopol. Efter tre nätter fick det vara nog, nu ville vi iväg, men vinden ville inte ge sig. En liten tripp inomskärs kunde vi dock göra, så vi kastade loss och begav oss mot Raggarön. Precis när vi skulle ge oss iväg kom det in en barnfamilj och la sig bredvid oss, det visade sig att de var på väg norrut mot våra hemtrakter, synd bara att vi hunnit kasta loss och inte hann talas vid en längre stund.
Vid Raggaröns brygga blev vi välkomnade av ett övertrevligt tyskt äldre par, som nästan inte tillät oss att förtöja vår egen båt. Väl förtöjda gick vi en promenad för att kolla av läget på ön och besökte Raggarö gård som står för gästhamnen. Gården var stängd men dörren var öppen så vi gick in och läste några broschyrer. Då kom ägarinnan eller någon som jobbade där och sa att det var stängt. När vi förklarade att vi var båtgäster som ville se oss runt lite gick hon direkt på om hur vi skulle betala hamnavgiften. Vi kände oss inte riktigt trevligt bemötta utan snarare anklagade och tyckte inte heller att hamnstandarden motsvarade hamnavgiften, så det hela slutade med att vi kastade loss och gick mot några klippor på andra sidan viken istället. Där hamnade vi dessutom i lä och kunde sova gott utan kluck under båten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar