Äntligen gav vinden med sig och vi kunde fortsätta vår resa söderut. Svärföräldrarna styrde mot öppet hav, medan vi tog sikte mot Väddö kanal. Väntade in broöppningen Älmsta och så tog vår första kanalresa sin start. Lugnt och stilla tuffade vi på genom kanalen, njöt av fågelsång och hälsade på människor som motionerade längs kanalkanten. En liten oro smög sig på, skulle vi verkligen hinna fram till nästa broöppning? Vi följde ju hastighetsbegränsningen på fem knop och broöppningstiderna borde ju vara anpassade till den, men kändes det inte som om det var lite för lång sträcka kvar? Tänk om de skulle hinna stänga! Det var ingen fara, vi kom precis till broöppningen och kunde slinka igenom utan problem.
Med avklarad kanalresa fortsatte vi vidare mot Arholma där svärföräldrarna väntade. När vi svängde in mot viken i Österhamnen märkte vi definitivt att vi nu kommit till Stockholms skärgård. Bryggan var full och i hela viken låg båtar för ankar. Vi hittade igen svärföräldrarna och kände oss som riktiga långseglare när vi ankrade ihop oss med dem. Arholma lockade med upptäcktsfärd, så vi tog gummibåtarna in till land och gav oss iväg på promenad. Vi följde grusvägen mot affären, där vi införskaffade ett metspö och glass. Skådade sedan Arholmas speciella midsommarstång, fortsatte förbi dansbanan och mot kyrkan. Så upptäckte vi nödvändigheten i att titta ner på marken för att se var vi satte våra fötter, för då och då halkade vi till och några sniglar fått sätta livet till. Usch, vilka obehagliga djur som vi lyckligtvis är förskonade från hemmavid. Innan vi återvände till båten igen, gjorde vi ett besök på gästbryggan och kände oss ganska nöjda med att ligga utankrade i lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar