På Kökar kunde vi för första gången på seglatsen känna riktig sommarvärme, visserligen hade vi haft sol i stort sett på hela resan, men värmen tycktes vindarna ha blåst bort. Nu kunde vi dock ana ett Åland i högsommarvärme. Vi beslöt oss för att uforska omgivningen och lät den smala, asfalterade landsvägen föra oss genom landskapet. Karaktäristiskt för Ålands alla asfaltvägar är att de är röda i färgen i stället för gråsvart som vi är mer vana vid. Färgen har sin orsak i att man nyttjar det material som finns tillgängligt och på Åland har graniten en röd färg. Och estetiskt måste jag säga att den röda färgen livar upp och ter sig väldigt fin mot det gröna gräset. Landsvägen tog oss till affären, som var en riktig lanthandel, och vi unnade oss var sin glass att njuta av på vägen tillbaka. På lämpligt avstånd mellan hamnen och affären fann vi ett gammalt mjölkbord att stanna och vila på. I en byggnad i anslutning till hamnen fanns en loppis, tyvärr var utbudet av leksaker inte så stort, men båtens leksaksavdelning utökades i alla fall med ett lejon och en motorcykel.
Trycket på hamnen i Hellsö var inte så stort som vid de tidigare hamnarna på Åland vi besökt, därför funderade vi på om alla andra båtar hade gått till Kökars andra hamn Sandvik och om vi skulle våga lämna vår plats vid bryggan för att också gå till Sandvik med risk för att inte rymmas. Nästkommande dag beslutade vi oss dock för att göra ett försök, i värsta fall kunde vi gå tillbaka till Hellsö och ankra om det också skulle hunnit bli fullt. Vår oro var dock obefogad, det fanns gott om platser kvar i Sandvik, förmodligen upplevs Kökar för långt bort från själva Åland så trycket på hamnarna här blir lägre eller så hade vi bara tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar