Tidigt nästa morgon kastade vi loss, tog sikte mot Storjungfrun och påbörjade vår resa norrut. Autopiloten fick äran att styra, men när vi passerade elledningen från Kärnkraftverket i Forsmark fick kompassen ett spratt och båten gjorde en ordentlig sväng. Båtens skeppare som tillfälligt överlåtit ansvaret för skutan till sin hustru och nu befann sig inne i båten dök oroligt upp och undrade vad denna omotiverade sväng hade för orsak. När ledningen passerats återfann kompassen sin kurs och skepparen kunde lugnt återvända in i båten.
Svag medvind, solsken rakt in i sittbrunnen och en temperatur som närmade sig trettio samtidigt som vi gjorde en av våra längsta etapper gjorde livet ombord nästan outhärdligt denna dag. Barnen höll sig mest inomhus för att undvika solen och vi vuxna försökte skapa skugga bakom ett upphängt lakan. Mitt ute på Gävlebukten blev vi omkörda av en segelbåt som gick för motor. Trots den svaga vinden fortsatte vi dock med att gå för spinnaker, motorsurr är inte vår grej och vi undviker det så mycket vi bara kan.
Så småningom nådde vi Storjungfrun och det var härligt att komma iland och känna vinden fläkta. Vi tog en liten promenad och utforskade fyren och det lilla kapellet. I hamnen mötte vi också skepparen som kört om oss ute på bukten. Han var på väg hem till Sundsvall efter att ha hämtat sin båt i Öregrund där hans vänner som lånat båten hastigt avbrutit sin båtsemester och bara övergett båten där. Tror kanske inte att de får låna båten någon fler gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar